and I'm outta here!

Till slut så kommer jag ändå bort från denna kära kuststad. På senare tid har den i och för sig inte inte varit sådär kär. Det skulle bäst beskrivas som en hatkärlek. Det är inte så att jag får kväljningar så fort jag sätter foten utanför huset eller går omkrig och är butter och sur på min omgivning. Det kan i och för sig hända det också men inte på grund av att jag vill härifrån, eller?

Ok då, kanske lite. Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär. När man har växt upp i en rätt så liten stad och gick för 2 år sedan ut gymnasiet så börjar man känna att man mentalt lagt på sig några kilo. "damn, dena stad är inte tillräcklig för mig längre".

Därför börjar man leta efter något nytta. Något nytta att göra. Kanske jobba eller resa. Eller plugga på universitet eller högskola. Helt enkelt något som du aldrig tidigare gjort. I en annan stad än där du har bott i de senaste 9 åren. Så är det bara och jag hoppas för allt i världen att det hjälper. Miljöombytet allstå.

Hur som helst så vet jag fortfarande inte vad jag ska göra av mitt liv. Det kanske vore på sin plats att komma på det. Är det verkligen min grej att sitta i klassbänken i 3-4 år till? Tja, kanske det. Men jobba ihop massor av pengar och sedan resa iväg och upptäcka världen? Inte helt fel det heller.

Jag lovar att jag aldrig ska önska något mer den dagen jag kommer på vad jag verkligen vill göra. Förutom att utrota fattigdom och svält och allt detdär.